Mitt första möte med Bertil Hylmö ägde rum i Findus Provkökskorridor hösten 1969. Han var en legend sedan länge, VD för Nordreco, ett av Nestlés många utvecklingscentra i världen. Jag var en ganska nyanställd och nygift civilingenjör, som börjat arbeta med produktutveckling av barnmat på AB Findus.
Bertil råkade passera vår grupp av uppretade kvinnor, där jag precis berättat om Findus diskriminering av kvinnliga anställda.
Företaget lämnade nämligen ett mycket förmånligt mindre lån vid husköp – men bara till manliga medarbetare, då de automatiskt förutsattes vara familjens huvudinkomsttagare!
Bertil stannade upp, lyssnade på argumenten och gick raka vägen till personalavdelningen. Redan nästa dag var saken ordnad. Jag blev kallad till företagets jurist för att skriva på lånekontraktet, där alla “han” hade blivit överstrukna och ändrade till “hon”. Han brydde sig…..
Bertil Hylmö var inte bara med om att bygga upp Findus under mer än 30 år från starten – han var den som på Henning Throne-Holsts och Marabous uppmaning letade upp den lilla Skånska Fruktvin & Likörfabriken i Bjuv, som blev embryot till företaget 1941. Marabou ville expandera inom livsmedelssektorn och det lilla skånska företaget hade viss erfarenhet av konservering, ett bra geografiskt läge, tillgång till arbetskraft och möjlighet att köpa socker och plåt under krigstiden.
Bertil, som fram till denna tid arbetat som försöksledare på Statens jordbruksförsök på Alnarp Mellangård, blev nu anställd som försöksledare på det nya företaget och hans bakgrund var idealisk för uppgiften. Född i Varberg 1915 med botaniskt arv från både far och farfar, kombinerade han senare sin utbildning med studier i genetik, mikrobiologi och statistik vid Lunds universitet.
Han blev fil kand 1944, fil lic 1952 och allt kröntes med en doktorshatt 1953.
Bland hans andra utmärkelser kan nämnas
Kungl Fysiografiska Sällskapets Bengt Jönson pris 1965, Svenska
Livsmedelstekniska föreningens pris 1972 och IVA:s guldmedalj för arbeten på potatislagring 1980. Hans privata forskning kom att fokuseras på släktet Cotoneaster
(oxbär), där han efter 25 års studier kunde visa att 90 % av bären uppvisar apomixi (könlös förökning). Monografin över de 240 olika arterna av Cotoneaster fick tyvärr ges ut postumt med benäget bistånd av en engelsk kollega.
Bertil var inte särskilt social, men hans lysande intellekt tillsammans med Findus VD Karl-Evert Flincks ledaregenskaper blev en lyckosam kombination. De båda parhästarna utmanade varandra ständigt och utvecklade en vänskap, som varade livet ut. Bertils förmåga att bjuda på sin kunskap inspirerade Karl-Evert till att börja intressera sig för växter, vilket med tiden resulterade i en egen omfattande samling. Redan under de första åren på Findus startade utvecklingsarbetet med att ta fram lämpliga sorter av grönsaker, som tålde industriell behandling. Ärtodlingen började kartläggas tidigt och gamla journaler finns fortfarande bevarade, där odlingsplats, sort och skördeutfall registrerats.
Bertil sändes till USA i början av 50-talet för att lära sig så mycket som möjligt om frukt, bär och grönsaker – men även om broileruppfödning! Det senare resulterade i produkten Findus djupfrysta gödkyckling, som höll högsta hygieniska kvalité – uppfödd på salmonellafritt foder, sprättandes på en bädd av kutterspån. Detta blev en lyxprodukt, då kyckling annars bara varit tillgänglig under våren.
Efter krigsslutet var USA ett föregångsland vad gällde all livsmedelsindustri och Bertil inhämtade värdefull kunskap om växternas beroende av förhållandet mellan temperatur och tid. En av de viktigaste lärdomarna därifrån utmynnade i hans kartläggning av ärtans mognadsprocess – en process som idag styr alla momenten i ärt-svängen: sort, växtplats, skördetimme, kvalitetssortering, infrysning mm. Ett arbete, som gett upphov till en fantastisk ärtkvalité fullt i klass med de absolut bästa vinerna i Italien – som en kvalitetsansvarig italiensk inköpare så träffande har uttryckt saken.
Numera tröskas ärterna direkt på fältet och ärtreven plöjs ner. Men fram till slutet av 1960-talet togs skörden in till speciella tröskstationer som genererade en massa ärtrev. Bertil försökte övertyga bönderna i trakten om värdet av ärtreven i kreatursuppfödningen, men fick inget gehör. Då lät han bygga en ladugård på Findus
område, där korna utfodrades med ensilerad ärtrev – allt för att bevisa sina teorier. Familjen saknade aldrig härlig vispgrädde i kylskåpet under tiden experimentet varade!
Grunden till bra grönsakskvalité ligger i växtförädlingen, som tar tid. Varje litet frö av en ny sort måste vänta till kommande vår för att sås på nytt och först då kan man se resultatet.
I början av 60-talet for Bertil till Nya Zeeland för att knyta kontakter med växtförädlare på plats där. Nu kunde man skicka sina fröer dit när hösten kom – för då var det vår på Nya Zeeland. På så sätt halverades tiden för sortframtagningen!
Bertils rykte var verkligen världsomspännande – när ett av hans barnbarn under ett år studerade i Aulbury i Australien på 90-talet, ville hon tjäna lite fickpengar genom att plocka frukt på en gård långt ute i ”nowhere”. Ägarna bjöd på mat och frågade naturligtvis var hon kom ifrån. Då det kom fram att hon var från Sverige, berättade de att de haft besök av en klok man från Findus i Bjuv en gång för länge sedan. Den kloke mannen visade sig vara hennes morfar! När Findus köptes av Nestlé 1962 bildades forskningsbolaget Nordreco med säte i Bjuv och Bertil blev dess förste VD. Forsknings- och utvecklingsarbetet fördjupades, vidgades och spreds till nästan alla Nestlés länder. Tonvikten internationellt låg på utveckling av frysta produkter och basråvaror, såsom grönsaker och fisk, och omfattade hela kedjan ”från jord/vatten till bord via alla behandlingsstegen”.
Bertils stora och djupa kunskap i främst grönsakshantering kom tydligt fram vid mitt andra möte med honom i början av 70-talet och gällde morötter i barnmat. Den höga nitrathalten i främst produkten Morotspuré hade uppmärksammats och kritiserats och nu gällde det att snabbt åtgärda problemet. När vi misslyckats med att sänka
halten processtekniskt, vände vi oss till Bertil. Han plockade fram en speciell sort åt oss, som skulle skördas tidigt, utan gödning och på blåsiga fält för att slippa bekämpningsmedel. Skörden blev lägre och priset givetvis högre. Men detta blev starten på arbetet med att börja få fram råvaror som uppfyllde helt nya krav och till en början var speciellt avsedda för barnmatstillverkning. Utvecklingsarbetet med detta odlingskoncept har nu resulterat i Findus’ ”Hållbara Grönsaksodling”.
Företaget har lyckats kombinera god smak och hög kvalité, låga resthalter av växtskyddsmedel, positiv miljö- och klimatpåverkan samtidigt som man strävar mot ett hållbart och uthålligt jordbruk. Bertil skulle varit stolt om han sett resultatet idag.
De första Nestlé-åren innebar många resor. En hel del av dessa resor gick till Gross Reken i Tyskland för att förbättra deras spenatprocess i enlighet med Findus kvalitetskrav. Detta var en svår tid för Bertil – och hela familjen. Det var faktiskt enda gången som familjen hörde honom säga något negativt om sitt arbete. Bertil svor ve och förbannelse över denna fabrik, som inte kunde ta till sig av den nya kunskap som de fick sig serverad!
Som en motpol till arbetet skaffade sig Bertil ett fritidshus i Tiveden under samma tid. Hans filosofi var att fritidshuset skulle ligga tillräckligt långt från jobbet, så att det inte skulle gå att kalla hem honom så fort det krisade. Folket hemma skulle lära sig ”att stå på egna ben”! Detta var ett tydligt mantra från Bertil, något som också genomsyrade alla barnens uppfostran – tillsammans med devisen ”Mind your own business”, som han inspirerats av under sina tidigare USA-besök.
I Tiveden tillbringade han nu all sin ledighet. De nästan fallfärdiga torpen renoverades efter gamla metoder. Han tog sig an nya utmaningar och lärde sig gammal byggnadsteknik genom ”learning by doing”. Han lärde sig hantera traktor och motorsåg i sin nyförvärvade skog.
Detta ställe blev en viktig plats för Bertil att koppla av på. Här trivdes verkligen hela Bertils familj med hustrun Ulla och alla fyra barnen. Hela området har förblivit en samlingsplats för släkten även efter Bertils och Ullas bortgång.
Bertil var en vidsynt person, som inte lät sig stå kvar i sin egen kunskapssfär. Han var utan konkurrens flitigast i Findus Bibliotek, vad gällde lån av facklitteratur och beställning av kopior av vetenskapliga artiklar. Han var mycket nyfiken och hade en otrolig förmåga att ta till sig av andras kunskap. Detta blandade han med sin egen och drog därefter sina egna slutsatser. Det resulterade i att många av den tidens vedertagna sanningar ifrågasattes och kullkastades.
Något som också präglade Bertil var hans positiva syn på i stort sett allt. Hinder var till för övervinnas och han kände en enorm stolthet över att ha fått delta aktivt i Findus framgångar. Han gick i pension 1980, men fortsatte med sina projekt ända in i det sista. Bara någon vecka före sin bortgång, på hemväg från Helsingborgs Lasarett, stannade bilen vid ett rödljus. Bertil fick då syn på några blommande träd ca 200 m bort – varvid han genast konstaterade vilken art det var och nämnde namnet både på latin och på svenska.
Bertil Hylmö gick bort 2001, 86 år gammal, precis när Nestlé hade sålt Findus till EQT. Men han slapp i alla fall uppleva beslutet om nedläggning av Findus anläggning i Bjuv, som kom våren 2016.
Ija Alsholm
Källor:
Bertil Hylmös son Peter Hylmö, Bertil Hylmös dotter Lena Iderot, Karl-Evert Flinck: Bertil Hylmö
1915-200, Bertil Hylmö: Findus Första Broiler uppfödning,
Foton från familjen och Findus veteranförening
Findus vänförening har fått tillstånd att använda denna artikel av Ija Alsholm och Billesholmstraktens hembygdsförening 2023